Det är du som ska ha rätt att välja

Imorgon, den 31 augusti har vi kommunstyrelsesammanträde och ett av ärendena som ska behandlas är ett ärende som kommer från oss i socialnämnden – nämligen ett inriktningsbeslut att införa LOV inom särskilda boende.

Vad är då LOV? LOV står för Lagen Om Valfrihet – och kort kan man lite jämföra med en skolpeng. Ni vet, när barnen börjar skolan så kan de välja vilken skola de börjar i och det finns en fast skolpeng som barnen tar med sig till skolan. Det är lite liknande. Kommunen sätter upp valideringsvillkor, dvs exempelvis kvalitet eller uppföljning och de företag som validerar sig, dvs möter dessa villkor får lov att öppna särskilt boende i vår kommun. Redan idag har vi en ”peng” via resursfördelningssystemet som går med den äldre till det boendet som hen bor på och här blir det som i skolans fall, om hen väljer LOV-boendet så går pengen med dit.

Varför vill vi införa LOV? Två skäl är tydligare än andra 1) för att du ska kunna påverka var du ska bo, eller för den delen var din far eller mor ska bo om de inte har förmåga att välja själva 2) för att stimulera företagandet och arbetslivet i kommunen. LOV är inte något man inför för att pressa priserna. LOV inför man för att man vill bredda för invånarna i boendeformer och för att man vill skapa också en bredare arbetsmarknad för våra vårdutbildade. Vi har idag en mycket bra kommunal verksamhet som alldeles utmärkt kommer att klara sig i konkurrens med LOV-företagen. Det är inget som varken jag eller mina vänner i kvintetten är rädda för.

Vår opposition däremot pratar gärna om att vi ska ”privatisera” och ”urholka den kommunala verksamheten” eller om man vill dra till med en förfärlig retorik ”vi handlar med de äldre”. När vi inför LOV så är det inte samma sak som att lägga på entreprenad (i oppositionens värld privatisera) utan den kommunala verksamheten finns kvar och kompletteras med boende från andra aktörer än kommunen. Vill du som invånare bo i kommunala boende så kan du välja att göra så. Ja du kan till och med när vi inför LOV välja vilket du vill bo i. Det kan du formellt inte idag. Jo, visst försöker man tillgodose önskemål om man kan, men det är med kommunens goda vilja, du har ingen rätt till att välja. Med LOV får du rätt att välja punkt!

Som jag har skrivit om, redan i mars på bloggen så har vi idag utmaningar med brist på platser. Framförallt inom särskilt boende men också inom korttidstillsyn och växelvård. Detta har i nu tillfälligt löst genom att köpa korttidsplatser på ett boende i Lund och göra om korttidsplatser i kommunen till särskilda boende platser. Det vill säga att de permanenta boendena är i kommunen och de tillfälliga i Lund. Detta är givetvis inte optimalt men en rimlig lösning.

Helt klart är att de ökade volymerna som ingen kunde förutse i höstas fortsätter att vara på en högre nivå och det gör att vi måste se över hela vårt lokalbehov. Detta kommer jag att lägga ett direktiv om på socialnämnden den 13 september. Här får förvaltningen ta helhetsgrepp – ska vi bygga till vårt kommunala boende Möllebacken i Löddeköpinge? Ska vi utveckla Kullagården? Hur tror vi att hälso- och sjukvårdsavtalet påverkar? Och betalningsansvarslagen? Hur ser vi till att vi har flexibilitet och utrymme att möta dessa utmaningar? Det är detta som direktivet ska visa – tillsammans med en kostnadsanalys givetvis.
Oppositionen? De tar inga initiativ i frågan, eller ja, de säger nej! Nej till LOV, nej till förändring, nej till att du får välja.

Annsofie2
Annsofie Thuresson
Ordförande Socialnämnden

 

Nya företrädare valda på gruppmötet

På gruppmötet den 29 augusti valde vi våra nya företrädare som går in efter Leif Skytte, Britt-Marie Skytte, Johan Andersson, Ulf Hansson och Tommy Almström som har valt på grund av tidsbrist eller flytt att lämna alla eller delar av sina uppdrag.

Bildningsnämnden
Som vi tidigare meddelat så  blir det Patrik Bengtsson som går in som ny vice ordförande i bildningsnämnden. Kjell-Arne Ohlsson, tidigare ersättare i bildningsnämnden går in som ledamot och Julia Stala blir ny ersättare i bildningsnämnden

Kommunstyrelsen
Patrik Bengtsson valdes även in som ny ersättare i kommunstyrelsen tillsammans med Anders Lindvall som därmed fick nytt uppdrag som ersättare.

Miljö och Byggnadsnämnden
I miljö och byggnadsnämnden blir Sophia Holmström, tidigare ersättare, ledamot. Till ny ersättare valdes Lovisa Svensson som nu kommer tillbaka till kommunpolitiken efter ett år i London.

Tekniska nämnden
Här valde vi in två nya ersättare. Dels Jonathan Gradén och dels Stefan Sandor. Båda två får därmed sina första kommunala uppdrag hos Moderaterna i Kävlinge

Valberedningsnämnden:
Tommy Almström, tidigare ersättare, går in som ledamot och Jennie Metz-Abrahamsson blir ny ersättare i denna nämnd

Nämndeman:
Moderaterna i Kävlinge nominerade Caroline Kjellander till ny nämndeman. Caroline har sedan tidigare bland annat uppdrag i socialnämnden.

Vi önskar alla lycka till i deras nya uppdrag. Här kan ni läsa mer om våra företrädare.

Med valet av Patrik Bengtsson är nu den kommunala presidiegruppen åter komplett med Pia Almström som KSO, Boriana Åberg som ordförande i kommunfullmäktige, Johan Ericsson som ordförande i teknisk nämnd, Annsofie Thuresson som ordförande i socialnämnden, Thomas Lövskog som ordförande i miljö och byggnadsnämnden samt Patrik Bengtsson som vice ordförande i bildningsnämnden.

IMG_5458

SD i Kävlinges argument faller platt

mangfald

I ett utspel på SDs Facebook tycker de att ”vi ska sluta med denna förtur för nyanlända och att de ska ställa sig i kö som alla andra”. Alla andra står inte i kö. Vi kan utgå från att det SD refererar till är de sociala lägenheterna som är inskrivna i ägardirektivet i KKB. De sociala lägenheterna som kommunen kan få tillgång till vid behov  används till att lösa en akut boendekris för människor – en kvinna som utsatts för våld i en nära relation eller en familj som blivit vräkt.

En stor andel av dessa sociala lägenheter går mycket riktigt till flyktingar – ensamkommande ungdomar som blivit myndiga och flyktingar som av Migrationsverket skickats till vår kommun. Alltså för att lösa en akut boendekris för människor. Det är kommunen som står på kontraktet, det är inte den enskilde som ”får” lägenheten utan det är kommunen. Det innebär att det inte är permanenta lösningar utan en tillfällig lösning på en akut situation.

Primärt är naturligtvis den enskildes ansvar att lösa sitt boende. De flesta som av olika skäl behöver ett boende har alternativa lösningar. Tonåringen som vill flytta hemifrån kan bo hos föräldrarna ett tag till, den frånskilde mannen eller kvinnan kan kanske bo hos en släkting under en tid. Inte önskvärt, men en lösning. Detta skyddsnät har inte alla människor, speciellt inte flyktingar som kommer från ett annat land, och då måste kommunen hjälpa till. Det är inte bara vår moraliska skyldighet, det är vår juridiska skyldighet.

När en flykting blivit anvisad till vår kommun är det vårt ansvar att lösa boendet. Vi kan tycka vad vi vill om det men det är beslut som fattas över våra huvuden. Vi kan ropa och skrika över ersättningsnivåer som inte är tillräckliga och att antalet som blir anvisade till vår kommun är fler än vi kan hantera MEN det är inte vi som bestämmer i den frågan. Det är till och med så att Migrationsverket kan strunta i att betala de avtalade beloppen utan att vi kan göra någonting. Vi kan inte skicka till kronofogden, vi kan inte skicka faktura, vi kan inte kräva, vi kan bara göra det vi gör, skrika, debattera och göra våra invånare uppmärksamma på fakta.

Vi tar inte emot en enda flykting mer än de som Migrationsverket bestämt att vi ska ta, för vi anser inte att vi har kapacitet att ens ta emot dessa. Det finns med andra ord inget i Kävlinge kommuns nuvarande flyktingsituation som är självvalt, det helt och hållet påtvingat från regeringen via Migrationsverket.

Skulle vi sluta med att låta nyanlända få del av de sociala lägenheterna skulle vi göra skillnad på människor på sätt som vi tycker är väldigt osmakligt. Problemet var de då ska bo, för problemet försvinner inte bara för att vi tar bort förturen för dem, funderar SD uppenbarligen inte på. Deras alternativ verkar vara att vi ska vägra ta emot dem i vår kommun – gärna med kostnaden som argument. Ett argument som faller platt.

För även SD borde vid det här laget vara införstådda med att vägra ta emot anvisade ensamkommande och andra av kostnadsskäl  är kontraproduktivt. Det skulle resultera i viten som kostar oss ännu mer och som kommer att ta resurser från skola och omsorg! När de trots det fortsätter argumentera för ett kommunalt stopp blir det uppenbart att det inte primärt handlar om pengar. De vill helt enkelt inte ha hit människor med annan hudfärg, religion eller kultur. Det är uppenbarligen skillnad på folk och folk i deras värld.

Johan Ericsson
Johan Ericsson
Ordförande Moderaterna i Kävlinge / ordförande tekniska nämnden

Annsofie
Annsofie Thuresson
Vice Ordförande Moderaterna i Kävlinge / ordförande socialnämnden

Helt orealistiskt att hinna med omställningen till årskiftet

Pia Almström skriver tillsammans med M-företrädare för Skånes alla 33 kommuner på DN-debatt om det orealistiska regeringsförslaget kring ersättningar för ensamkommande ungdomar och barn:

Regeringen sviker. Regeringens förslag om sänkta ersättningar till kommunerna för mottagandet av ensamkommande barn och unga är tänkt att ske från årsskiftet. Det är helt orealistiskt att vi skulle hinna genomföra dessa omställningar. Omställningen måste skjutas fram ett år, skriver M-företrädare i Skånes alla 33 kommuner.

Vi minns nog alla sommaren och hösten för ett år sedan. Enorma mängder av människor vandrade genom Europa för att söka asyl, främsta länder för deras mål var Tyskland och Sverige. Enligt statsminister Stefan Löfven skulle Sverige ta sitt ansvar och tillsammans skulle Sverige klara detta.

Sammantaget sökte 35 369 ensamkommande barn och unga asyl i Sverige år 2015. Det kan jämföras med år 2014 då drygt 7 000 ensamkommande barn och unga sökte asyl, vilket också var en historiskt mycket hög siffra. Ser man tillbaka cirka ett decennium låg de årliga siffrorna kring 400-500 ensamkommande barn per år. Efter hand insåg även regeringen att volymerna blev ohanterbara.

Kommuner pressades från olika håll och kanter och det nyanserade debattklimatet saknades. Ställde man inte upp så pekades kommunen, partiet eller den enskilda företrädaren ut av media eller av regeringsföreträdare. Flyktingkrisen jämfördes med löjliga argument som att konsumtionen till jul var större än kostnaderna för flyktingmottagandet och det handlade egentligen bara om två pizzor, ett Netflixabonnemang och en Fanta per person.

Otaliga gånger har företrädare för regeringen och statens verk stått vid journalisters mikrofoner och krävt att samtliga kommuner ska ta ”sitt ansvar” och att staten står för kostnaderna. Skepsisen har varit stor i många kommuner. En del kommuner har brottats med bostadsbrist, andra med brist på vettig sysselsättning och några kommuner har tagit emot så pass många flyktingar att det både saknats lärare och skolor. Gång på gång har staten garanterat kommunerna att så länge kommunerna bara ställer upp med det praktiska så står staten för kostnaderna.

För ganska precis ett år sedan utlovande migrationsminister Morgan Johansson (S) ett resurstillskott till de kommuner som tar emot ensamkommande flyktingbarn. I en artikel i Aftonbladet den 20 augusti förra året citeras han: ”Vi viker mer pengar till de kommuner som tar emot många asylsökande och flyktingar. De får ett rejält resurstillskott 2016. Det är en del av budgetförhandlingen som jag är mycket nöjd med.”

En månad senare bjöd statsministern in olika samhällsaktörer till ”Sverige tillsammans”, Kommuner, företag, aktörer från civilsamhället, fackliga organisationer, forskare med flera, träffades den 12 oktober för att tillsammans diskutera hur ”vi alla, oavsett var vi kommer ifrån, kan fortsätta bygga ett Sverige som är starkt tillsammans” som Stefan Löfven uttryckte det i inbjudan.

Signalerna kunde knappast misstolkas. Mer pengar till kommunerna, krafttag tillsammans och en beslutsam statsminister. Men signalerna visade sig vara röksignaler som snabbt kom att skingras med vinden.

Regeringen har nu lanserat ett förslag om ändrat ersättningssystem för mottagandet av ensamkommande barn och unga den 1 januari 2017. I förslaget sänks dygnsersättningen från 1 900 kr till 1 350 kr per barn och ung i åldern 8-17 år och från 1 900 kr till 750 kr per ung i åldern 18-20 år. Procentuellt handlar det om sänkningar på 29 procent respektive 61 procent. Det handlar alltså inte om mindre justeringar i ett system, utan om helt nya förutsättningar för kommunerna.

I promemorian (daterad 2016-06-21) med de nya förslagen står det skrivet i konsekvensanalysen (s. 48) att ”utgifterna för mottagandet av ensamkommande barn och unga kan inte tillåtas öka okontrollerat och måste också ställas i relation till andra prioriterade områden. Skattemedel ska användas på ett kostnadseffektivit sätt och omotiverat höga kostnadsökningar måste motverkas”. Det är lätt att instämma i det.

Moderaterna är givetvis för att ersättningar och kostnader för migration minskar, men det får inte ske på det sätt som nu föreslås av regeringen. Nu trampar staten på landets kommuner när man med närmast maffialiknande metoder föreslår förändringar i ersättning till kommunerna för ensamkommande barn. Med ena handen lagstiftar staten i form av riksdagen om att alla kommuner ska ta emot och att staten avgör hur många per kommun, med andra handen väljer regeringen sedan att sänka ersättningarna. I samma promemoria står det vidare att läsa att de gjorda bedömningarna ”innebär att kommunen får drivkrafter att hitta så kostnadseffektiva lösningar som möjligt” (s. 54). Det är ett cyniskt sätt att säga att staten anser att kommunerna använder för mycket pengar till att sköta det som i grunden är en statlig angelägenhet.

För att integration och mottagande ska fungera krävs det en tilltro och en ömsesidig respekt. Kommunerna måste veta att förutsättningarna inte ändras i avtal som ingåtts med staten. Denna tilltro är grundläggande och bör vara en naturlig utgångspunkt för vilken regering som helst. I alla fall för en regering som vill att landet ska vara funktionellt, för utan Sveriges 290 kommuner är det inte mycket i det vardagliga som fungerar.

Omställning tar tid och det måste regeringen förstå. Kommunernas avtal med familjehem och HVB-hem måste omförhandlas eller avslutas och nya platser måste skapas. De kommuner som själva byggt och driver egna HVB-hem måste anpassa dessa, det handlar såväl om anpassning av byggnaderna som anpassning av personaltätheten.

Det är helt orealistiskt att hinna genomföra dessa omställningar till årsskiftet. Vi menar att kommunerna behöver längre omställningstid och delar Sveriges Kommuner och Landstings (SKL) bedömning att nytt ersättningssystem tidigast kan träda i kraft den 1 januari 2018.

Det är hisnande stora belopp för kommunerna att hantera. Som exempel kan nämnas att det för Staffanstorps kommun handlar om nästan 30 miljoner kronor för bara år 2017 och för Kävlinge kommun blir intäktsbortfallet 40 miljoner kronor. Vilket i båda kommunerna motsvarar en skattehöjning på över 50 öre per intjänad hundralapp, eller kraftfulla besparingar på annan typ av kommunal verksamhet.

För majoriteten av landets kommuner blir effekterna påtagliga, i absoluta tal kommer större kommuner att få intäktsbortfall som är betydligt större än i exempelkommunerna. Sammantaget handlar det om miljardbelopp.

Frågorna som infinner sig är om det går att lita på staten i framtiden och är det nu vi börjar skönja hur regeringen vältrar över statens kostnader på landets kommuner?

Anders Berngarn (M), Kommunstyrelsens ordf Lomma

Pia Almström (M), Kommunstyrelsens ordf Kävlinge

Kristina Bendz (M), Kommunstyr. 2:e vice ordf Ystad

Ulf Bingsgård (M), oppositionsråd Trelleborg

Johan Bolinder (M), kommunstyrelsens vice ordf Skurup

Kenneth Dådring (M), oppositionsråd Klippan

Peter Danielsson (M), kommunstyrels. ordf Helsingborg

Kerstin Gustafsson (M), ledamot kommunstyr. Båstad

Robin Holmberg (M), oppositionsråd Ängelholm

Peter Johansson (M), oppositionsråd Kristianstad

Lars Johnson (M), oppositionsråd Burlöv

Anders Johnsson (M), oppositionsråd Simrishamn

Péter Kovács (M), kommunstyrelsens ordf Höganäs

Ninnie Lindell (M), oppositionsråd Bjuv

Eva Lindholm (M), gruppledare Hörby

Stefan Lundgren (M), kommunstyrelsens ordf Sjöbo

Carl-Magnus Nilsson (M), gruppledare Osby

Patrik Ottosson (M), gruppledare Bromölla

Anna Palm (M), kommunalråd Höör

Pär Palmgren (M), oppositionsråd Hässleholm

Birgitta Persson (M), kommunalråd Landskrona

Pontus Pålsson (M), gruppledare Åstorp

Olof Röstin (M), kommunalråd Svalöv

Christian Sonesson (M), kommunstyr. ordf Staffanstorp

Patrik Ströbeck (M), kommunstyr. 1:e vice ordf Perstorp

Per-Martin Svensson (M), kommunstyrelsens 1:e vice ordf Tomelilla

Torbjörn Tegnhammar (M), oppositionsråd Malmö

Christer Wallin (M), oppositionsråd Lund

Linda Allansson Wester (M), kommunstyr. ordf Svedala

Carina Wutzler (M), kommunstyrelsens ordf Vellinge

Henrik Wöhlecke (M), kommunalråd Eslöv

Carina Zachau (M), kommunstyrelsens ordf Örkelljunga

Patric Åberg (M), kommunstyrelsens ordf Östra Göinge

 

Fjärrvärme i Kävlinge – ja tack

Kävlinge är en av de orter i Sverige som idag är mest beroende av fossilt bränsle för uppvärmning och varmvatten. Naturgas är ett fossilt bränsle som används i en stor del av Kävlinge och naturgas, som alla andra fossila bränsle, skapar växthusgas. Detta kan knappast vara acceptabelt för framtiden.

Två händelser har nu inträffat som kan skapa helt nya förutsättningar för Kävlinges framtida energiförsörjning och som därmed ger Kävlinge möjlighet att bidra till betydligt lägre utsläpp av koldioxid. Den första är den nya fjärrvärmeledningen som sträcker sig från det nya biobränsleeldade Örtoftaverket till Landskrona. Ledningen går bara några hundra meter norr om Kävlinge tätort. Den andra är byggandet av Kävlinge nya östra centrum, Stationsstaden.

Kävlinge har ingen fjärrvärme idag. Däremot har 285 kommuner i Sverige fjärrvärme. Varför har då nästan alla svenska kommuner fjärrvärme? Ja, framförallt har fjärrvärme skapat förutsättningar för ett hållbarare samhälle. Innan oljekrisen år 1973 värmdes nästan alla byggnader i Sverige av fossilbränsle. Idag har fjärrvärme tagit över som den största enskilda uppvärmningskällan. Fjärrvärme i sin tur använder framförallt två värmekällor, biobränsle och spillvärme. Båda dessa källor anses vara förnybara och har en mycket liten miljöpåverkan.

Fjärrvärme är dessutom en mycket pålitlig energibärare. I det fjärrvärmesystem som fjärrvärmeledningen mellan Örtoftaverket och Landskrona är anslutet till finns ca 40, fyrtio!!, uppvärmningskällor, från Helsingborg i norr till Eslöv i öster och Lund i söder. Och mer än 95 % av värmen i detta system kommer från antingen återvunnen eller förnybar energi. Med andra ord ett både pålitligt och miljöriktigt uppvärmningssystem.

Kävlinge kommun har som målsättning att 100 % av fastighetsenergin i av kommunen eller kommunens fastighetsbolag ägda alternativt förvaltade fastighetsbestånd ska vara förnybar till senast år 2020. Det är en ambitionsnivå som är högt ställd men bra för vår miljö. Kommunen har, tillsammans med KKB, för åren 2016-2018 handlat upp biogas som en uppvärmningskälla. Det är kortsiktigt framgångsrikt men knappast för en längre period. Biogas är idag subventionerad, både på nationell nivå men också i andra nordeuropeiska länder. 
En stor del av den biogas kommunen och KKB köper kommer från dessa nordeuropeiska länder. Subventioneringen kommer knappast att vara för evigt och då kommer biogas som uppvärmningskälla att bli oattraktiv. Detta har redan en del av våra större energibolag i Sverige insett och man har därför lagt ned många biogasprojekt. Den biogas som finns bör användas där den gör mest nytta, och det är inte i uppvärmningsändamål. Detta är de allra flesta energiexperter ense om. Biogas är således knappast morgondagens lösning för uppvärmning.

I inledningen nämnde jag Stationsstaden. Detta är ett område i centrala Kävlinge som kommer att ta form de närmsta 10-15 åren. Ett område där 3.000 – 4.000 människor kommer att bo, där många verksamheter kommer att etableras och där sannolikt både ett nytt kommunhus och ett nytt badhus kommer att byggas. Även om byggnader blir mer och mer energisnåla kommer de att behöva värmas upp. Vad finns då för reella alternativ? Ja, E.ON kan ju fortsätta bygga ut naturgasnätet. Fossilt bränsle. Eller så kan man pröva med geotermiska lösningar. Geotermiprojekt har knappast hittills varit framgångsprojekt, vare sig för E.ON i Malmö eller Kraftringen (Lunds Energi) i Lund. Många hundra miljoner har hamnat rakt ned i det geotermiska slukhålet. Till ingen nytta.

Återstår då fjärrvärme. Ledningen mellan Örtoftaverket och Landskrona ligger inte långt från Stationsstaden. Att koppla på Stationsstaden på det redan befintliga fjärrvärmesystemet är därför det enda rationella, ekonomiskt försvarbara och miljömässigt riktiga.

Att ansluta Stationsstaden kräver investeringar. Investeringar som kommunen självklart inte skall göra. Det skall göras av marknadsaktörerna. Men för detta krävs att investeringarna är ekonomiskt försvarbara. Energiinvesteringar är alltid långsiktiga och kloka investeringar år också lönsamma, d v s långsiktigt lönsamma.

En så stor investering som det kommer att vara fråga om kräver också att marknadsaktörerna får tillgång till Kävlinges övriga byggnadsbestånd. Bostadsrättsföreningar, hyreshus o.s.v. Efterfrågan finns. Som politiker måste vi därför ge aktörerna möjlighet att utveckla Kävlinges värmemarknad. Det gör vi genom att ge aktörerna möjlighet att på ett rättvist sätt komma in på marknaden.

Den Moderata gruppen i Kävlinge har beslutat att man ska verka för att fjärrvärmeaktörerna får samma möjlighet som andra värmeaktörer att erbjuda försörjning med fjärrvärme i Kävlinge. Jag som styrelseordförande i KKB Fastigheter AB och KKL Fastigheter AB kommer att verka i denna riktning för dessa bolag.

Jag är av den förhoppningen att även andra politiska partier är av samma uppfattning som vi Moderater. På så sätt kan vi bidra till ett hållbarare samhälle. Ett snyggt och tryggt Kävlinge, helt enkelt.

Håkan Hagström liten
Håkan Hagström
Styrelseordförande – KKB Fastigheter AB:s och KKL Fastigheter AB

Pressmeddelande – Patrik Bengtsson föreslås som ny vice ordförande

Den moderata valberedningen har presenterat sitt förslag till ersättare efter Leif Skytte som flyttar från kommunen och därmed lämnar samtliga uppdrag den 1 september.
Partigruppens val sker vid gruppmöte den 29 augusti, formella val sker därefter vid kommunfullmäktiges möte den 12 september.

Patrik Bengtsson föreslås till uppdraget som vice ordförande i bildningsnämnden samt ersättare i kommunstyrelsen.
Patrik är 41 år två-barns far bosatt i Kävlinge. Patrik har under föregående mandatperiod suttit som ersättare i bildningsnämnden och efter valet 2014 har Patrik varit ledamot av bildningsnämnden.

”Jag är stolt över förtroendet jag fått och det arbete som görs i organisationen dagligen. Alla våra mätningar pekar på ett ständigt förbättrat resultat både vad det gäller betyg och mål men också vad det gäller nöjdhet från elever och föräldrar. Men det betyder inte att vi är nöjda, arbetet går vidare” säger Patrik Bengtsson.

Vid frågor och kommentarer:  

Boriana kampanj 3
Valberedningens ordförande

Boriana Åberg  0708-18 28 37

 

patrik bengtsson
Föreslagen ny vice ordförande i Bildningsnämnden samt ersättare kommunstyrelse

Patrik Bengtsson  0704-537050

Läs mer på www.moderat.se/kavlinge

Politikutveckling i pågår!

Som politiskt parti får man aldrig stå stilla – vare sig det är riksdag, region eller i kommunpolitiken. Moderaterna i Kävlinge håller just nu för fullt på med politikutveckling. Vi har ett kommunpolitiskt program som du hittar här. Programmet beskriver hur vår politik i Kävlinge kommun. Men de utmaningar vi hade för 4 år sedan när vi arbetade fram nuvarande program är inte detsamma vi har idag och därför uppdaterar och utvecklar vi nu vår politik i Kävlinge.

Så hur gör vi? Startpunkten var ett politiskt forum i april, en dag då alla medlemmar är välkomna. Vi startade med att gå igenom nuvarande program. Efter detta tog vi nästa steg och i samtalsgrupper kring olika ämne diskuterade och tog fram massor med idéer vad vi vill se Kävlinge kommun 2025. Utifrån dessa diskussioner bildade vi fem arbetsgrupper som arbetar inom olika område. Alla medlemmar är välkomna att vara med om man vill i en eller så många grupper man vill. Arbetsgrupperna träffas nu från juni fram till september och diskuterar vidare utifrån det som togs fram på politiskt forum.

forum april 16 2 forum april 16
I september sammanfattar vi arbetsgruppernas arbete då föreningens styrelse samt ledamöterna i kommunstyrelsen träffas. Ett utkast görs och den 12 november bjuds alla medlemmar in igen för att få en genomgång av utkastet. Denna dag ska vi diskutera, prioritera, ta bort och lägga till. Vad hör hemma i programmet och vad är egentligen något som mer hör hemma i ett valprogram?
När det politiska forumet är klart kvarstår arbetet med att sammanställa allt i ett uppdaterat kommunpolitiskt program som sedan tas upp på årsmötet 2017 och förhoppningsvis beslutas om.

Thomas, Sofia

Har du tankar kring hur kommunen ska utvecklas? Du är välkommen att ge dina tankar till vårt program. Hur du gör det – se vår hemsida.

Har du moderata värderingar? Välkommen som medlem, det är enkelt – swisha 100 kr till 1233360070 och skriv ditt namn och personnummer – klart! Lägg gärna ett mail till oss på kavlinge@moderat.se så kontaktar vår medlemsansvarige dig.

Men, varför arbetar vi på detta sätt? Jo, politikutveckling är centralt – det är så vi för vår politik och kommunen framåt. Genom att ha en vision för kommunen är vi också väl förberedda för valrörelsen 2018 och det valprogram som ni då kommer att se. Moderaterna i Kävlinge är kommunens största parti och det är vi som leder och driver utvecklingen och förbättringen i hela kommunen – och det tänker vi fortsätta göra.

Johan Ericsson
Johan Ericsson

ordförande, Moderaterna i Kävlinge

Annsofie
Annsofie Thuresson

vice ordförande, Moderaterna i Kävlinge