Svensktnäringsliv skriver i en artikel att tre skånska kommuner går back när deras invånare tjänar mer pengar. Pomperipossa i kommunal version. Christian Lindblom kommenterar detta här.

Idag finns ett utjämningssystem mellan kommunerna som är tänkt att kompensera för faktorer som kommunerna inte kan påverka helt själva. Syftet från början är att utjämna de skillnader som finns mellan kommunerna och att skapa en slags rättvisa och garantera en viss servicenivå oavsett bosättningsort.

I de flesta fall går kommunerna plus på detta då statsbidragen är större än de kostnader kommunen har för utjämningssystemet. Kävlinge kommun är dock en av fem kommuner som istället förlorar på utjämningen och den kommun som drabbas allra hårdast i landet.

Detta system fungerar inte alls för oss boende i Kävlinge kommun. Om en invånare i vår kommun ökar sina inkomster och därmed betalar in mer kommunalskatt, förlorar vi, Kävlinge kommuninvånare, pengar på detta. Kommunen betalar 106 kr till utjämningen för varje 100 kr som kommunen får in extra i kommunalskatt. Vi som kommun har alltså en marginalskatt på 106% om våra invånare ökar sina inkomster. Om skatteinbetalningarna ökar från en kommuninvånare, får vi som kollektiv alltså mindre resurser att finansiera vår gemensamma välfärd med. Detta trots att samhället som helhet får högre skatteintäkter.

Att systemet kan få dessa konsekvenser är helt orimligt. Kommunens kostnader minskar inte bara för att en medborgare ökar sina skatteinbetalningar. Skola och annan gemensamt finansierad verksamhet kostar lika mycket och resultatet är att kommunen måste spara om invånarna arbetar mer. Detta går helt på tvärs med arbetslinjen, som betonar att eget arbete alltid skall löna sig, att vi som skattekollektiv bestraffas för att en invånare arbetar mer. Systemet fungerar nämligen lika illa åt andra hållet; kommunens intäkter ÖKAR om en invånare går från arbete till bidragsförsörjd. Orimligt, som sagt!

Detta är i ett läge när alla i Sverige är överens om att det enda som skapar möjlighet för framtida välstånd är allas arbete. Att då ha ett system som belönar en kommun vid ökad arbetslöshet och utanförskap är ett hån mot alla som arbetar och sliter för att finansiera sin egna och vår gemensamma välfärd. Det är ett hån mot den princip som har gjort vårt land rikt nämligen att eget arbete och egen försörjning alltid skall löna sig.

Vilka blir kommunens incitament att få en person som är bidragsförsörjd i arbete om det minskar de totala skatteintäkterna? Tänk själv i egenskap av privatperson, hur stor skulle din vilja vara att arbeta en timme extra om du fick en lägre nettolön plus längre arbetstid. Jag tror ingen tycker att det skulle vara rimligt för en privatperson, men sådan är verkligheten för oss skattebetalare i Kävlinge. Systemet blir inte mer rimligt bara för att det drabbar ett kollektiv.

Den undre gränsen för anständighet är att kommuner inte skall kunna förlora pengar på att lyckas få en medborgare ordna sin egen försörjning. Det måste alltid löna sig för kommunen att medborgarna försörjer sig själva. Idag förlorar Kävlinge kommun intäkter vid ökat arbete vilket, som sagt, är helt barockt.

Det enda rätta är att göra om systemet. En första snabbåtgärd måste vara att tillse att ingen kommun kan förlora intäkter på att dess invånare arbetar mer.

Christian Lindblom

Källa:
https://www.svensktnaringsliv.se/regioner/skane/tre-skanekommuner-gar-back-nar-deras-invanare-tjanar-mer-pengar …