brandbil räddningstjänst

I helgen ”kryssades” Kävlingestationen, dvs. den kunde inte larmas ut. Anledningen var brist på personal. Alla förstår säkert att detta inte är bra. Professionen menar att det inte innebär någon större skillnad i den faktiska tryggheten. Det har jag inte kunskap och kompetens att argumentera emot men det jag vet är att den upplevda tryggheten minskar och det är också allvarligt.

Anledningen ligger i det korta perspektivet i semestrar och sjukskrivningar. Något som man kan tycka att en stor organisation som Räddningstjänst Syd borde kunna ha en beredskap för. Det är sådana samordningsvinster jag ser framför mig när man pratar om samarbete mellan kommuner och stordriftsfördelar.  Detta är en organisatorisk fråga som vi politiker inte ska blanda oss i, men vi kan ställa krav på att det inte får bli så här. Det kommer jag, som ledamot i RSyds direktion, att göra.

Det stora, verkliga, problemet är ett grundläggande problem för alla räddningstjänster. Deltidssystemet är förlegat och fungerar inte längre. Deltidsbrandmännen har ”vanliga” jobb och är i jour. Vid ett larm lämnar de sina ordinarie arbetsuppgifter och beger sig till brandstationen för att vara brandmän. Ett system som fungerat väl i decennier, men inte längre – man får inte tag på nya medarbetare när de gamla slutar. Rekryteringen har försvårats betydligt då väldigt många, inte minst här i Kävlinge, jobbar på annan ort än bostadsorten. Intresset bland de som både arbetar och bor på orten är inte så stort att det räcker för att fylla behovet.

Detta är en fråga som måste få större fokus inom RSyd. Vi kan inte hålla kvar i ett system inte fungerar längre. Jag tror inte att man löser problemet med intensiva rekryteringskampanjer och högre löner. Jag tror det måste till något mer radikalt, att man tänker i helt nya banor. Jag är säker på att det krävs en palett av åtgärder; frivilliga, grannsamverkan, semiprofessionella (utbildade inom hemtjänsten, fastighetsskötare, lokalvårdare etc.) och framtida privata aktörer inom räddningsbranschen. Deltid kanske inte ska omfatta hela dygn, kanske kan man ha jour dagtid då man jobbar i kommunen, eller tvärtom mellan 6 och 18 då man inte jobbar på annan ort.

Oavsett hur vi löser detta kommer vi inte ifrån att räddningstjänsten inte kan, och aldrig har kunnat, vara framme så fort som man skulle önska. Den enskildes förmåga att göra de första åtgärderna är avgörande och kommer aldrig att kunna ersättas av en räddningstjänst. För att inte tala om det förebyggande i att se till att olyckan inte sker. Räddningstjänsten kan vara rådgivande men ansvaret ligger på var och en.

Johan Ericsson Johan Ericsson