En dåres dåd? En terroristattack? Igen möts vi av ofattbara utsagor och outhärdliga beskrivningar. En man tog en lastbil och körde in i familjer som firade Frankrikes nationaldag på stranden i Nice. Vittnesmål om föräldrar som i desperation kastar sina barn över staket för att få dem i säkerhet etsar sig fast. Barn som stod på stranden och grät av skräck för att de blivit lämnade ensamma. Hur hade jag själv reagerat? Hur hade jag själv agerat? Tigermamman som kastar sig över sina barn för att skydda? Eller som kastar dem över ett staket för att skydda dem? Eller som fryst av skräck?

Blundar jag kan jag se det framför mig, skräcken, hur människor springer från något som är omöjligt att springa ifrån. Utan att ha varit där, utan att ha någon form av relation till Nice så tar detta hårt och tungt. Om ni ursäktar språket så hur i helvete kan detta ske? Hur kan en människa köra en lastbil och sikta på oskyldiga familjer och barn?
Varför – det är den frågan som klingar mest – varför?

Jag har inte svaret på den frågan – men det som hände i Nice är inte unikt. Vi har tyvärr sett det förr. En ensam människas hat orsakar så många familjers olycka och sorg. Kan detta komma att ske här, i trygga Sverige? I trygga Kävlinge? Jag önskar jag kunde säga att det aldrig kan ske här, men det kan jag inte. Mina barn vill ha den garantin, men det kan jag inte ge dem.

Kommunen? Vi har tjänsteman i beredskap och krisledningsnämnd. Oavsett katastrof är organisationen satt – vilket givetvis ger och kommer att ge trygghet till våra invånare. Men hindra? Vi har närpolis, övervakning och ständigt arbete med att öka tryggheten. Viktigt och mer relevant än någonsin, men hindra? Kan vi hindra en ensam människas dårskap om hen bestämmer sig? Jag tror inte det – och händelserna i Nice är bara en del som stärker det.

Våra tankar går till offren av en människas dåd. Ta hand om varandra.

 

Annsofie  Annsofie Thuresson