En liten uppdatering …

(En liten uppdatering till ett inlägg om ”Citizen Science” projekt för ett tag sedan. Läs urpsrungliga texten här)

Civilsamhället är en härlig organism. Lever sitt egna liv och ofta oberoende av vad politiker försöker hitta på. Ofta helt självorganiserande och ofta ytterst effektiva. Oavsett vad det egentligen handlar om. Det kan vara den lokala nystartade skytteföreningens första stapplande steg, en 100-årig pingisförening eller något annat. I detta fall är det en stor mängd människor som tillsammans, och för egna resurser, byggt ett enormt nätverk av sensorer. Sensorer som mäter luftföroreningar.

Jag hävdar att individer i ett civilsamhälle löser det mesta betydligt effektivare än kollektivistiskt och politiskt påbjudna projekt. Kunde människor bara få behålla mer av sitt dagliga slit, hade vi såklart haft ännu mer kultur, idrott och ett starkare och livligare civilsamhälle. Varför allt skall gå via staten är en gåta.

Som svampar ur jorden har det dykt upp små sammankomster där man bygger dessa mätstationer. Ett stort tack till den ursprungliga ingenjören som gjorde en mycket enkel beskrivning och verkligen ansträngde sig för att ”keep it simple stupid”. Förhoppningsvis inspirerar detta ungdomar till att ta vägen genom naturvetenskap och landa i ingenjörsyrket. Det behövs fler. Många fler! Efter decennium av nedlagda program och utbildningar verkar det vända.
”Makerscenen” har gjort sitt och detta, och liknande projekt, gör en ytterligare bit. Som bekant tillfaller ytterst lite kommunala pengar till de som har naturvetenskap, elektronik eller datorer som intresse. Att ha tillgång till det enda Makerspace av rang (även om det är väldigt mycket mindre än det i Stockholm) i dessa delar av Sverige kostar 2250 kr per kvartal för en familj med två barn. Till det kommer ofta 1000-3000kr per kvartal för serverutrymme och så klart all annan utrustning. Boende i Kävlinge med låg kommunalskatt gör det iofs betydligt enklare att hantera.

Som så ofta när viljan får härja fritt, så exploderar uppfinningsrikedom och innovation. Viljan att testa, leka och prova på. Det kan man framförallt se genom:

  1. Även om bygginstruktionen var väldigt enkel för den ursprungliga så har det nu kommit betydligt mer sofistikerade byggsatser. Byggsatser som framförallt gör bygget mindre ömtåligt.
  2. Helt plötsligt har flertalet hobbybutiker, med inriktning elektronik, fått in sensorer och liknande på lager. Genererade säkert ett antal arbetstillfällen.
  3. De som levererade PM2.5 och PM10 sensorn har fått ändan ur vagnen och passar på att rida på vågen – med ännu bättre sensorer.
  4. Varianter och förbättringar kommer i en strid ström. Varianter som inte bara mäter PM2.5 och PM10, utan även VOC (Volatile Organic Compounds), NO2, NO, CO, CO2, Radioaktivitet, etc.

Idag kostar en CO2 sensor som bygger på principen som heter NDIR (Nondispersive Infrared Sensor) knappt 600kr. Detta är samma typ av sensor som den som finns på Hawaii och som oftast tidningar hänvisar till. Sensorn är 35 x 23mm. D.v.s två stycken får nästan plats bredvid varandra i en tändsticksask.

          

Man kan naturligtvis fundera en vända kring hur bra det är att glada amatörer mäter och publicerar dessa data. Även om dessa sensorer använder samma principer som de rent vetenskapliga, är de möjligen inte helt i klass. Dock, så länge man är medveten om dessa eventuella begränsningar, är det enbart till gagn. Att lära sig nya saker kan aldrig vara fel!

Hur ser det ut … idag då …

Den 9/3 såg det ut så här i södra Sverige, stora delar av Danmark och norra Tyskland.

Idag 12/7 ser det ut så här … På ca: 3 månader har antalet sensorer (enligt det ursprungliga konceptet) vuxit med mer än 500%. Det finns nu ca: 200 enheter i Sverige.

Fantastiskt bra luft ser det också ut att vara, åtminstone vad gäller partiklar.

I början av projektet var jag själv lite fundersam kring varför det alltid var grönt i, och kring, Stockholm. Man SKULLE kunna tänka sig att där var åtminstone någon dag lite pissgul färg för luftkvaliteten. Samma sak har Stockholm själva noterat i en rapport. Faktum är att Stockholm inte har haft så ren luft på 50 år som nu.

”Stockholm har mycket bättre luft idag jämfört med för 50 år sedan. Luftföroreningar som då var stora problem i Stockholmsluften – svaveldioxid, bly, kolmonoxid, bensen m.fl. understiger numera gränsvärdena med bred marginal.” 

”År 2017 uppmättes rekordlåga halter av NO2 på flera av stadens mätstationer. Miljökvalitetsnormen klarades på alla stadens gatustationer förutom på Hornsgatan. För första gången sen 2011 klarades EU:s miljökvalitetsnormer för NO2 över hela staden med marginal.”

Samma förbättring gäller PM2.5 och PM10, som dessa projekt just nu fokuserar kring.

”För fjärde året i följd klarades miljökvalitetsnormen för PM10 i hela Stockholms stad. Det är resultatet av ett mycket ambitiöst arbete från Trafikkontoret som de senaste vintersäsongerna konsekvent och intensivt har dammbundit de 35 gator som anges i det fastställda åtgärdsprogrammet för Stockholms län.”

”När det gäller PM 2,5 – som ofta är ett stort problem i många länder – är halterna i Stockholm mycket låga. Kraven för god miljö enligt Sveriges nationella miljömål klaras med god marginal.”

Trotts då en tämligen rikare bilflotta 2018 än 1968. 2017 fanns det drygt 3 miljoner fler bilar än 1968, en ökning med 134%.

En hoppfull framtid!


Thomas Lövskog
Ordförande Miljö och Byggnadsnämnden

Källor
SCB; Personbilar i trafik 1923–2017, tidsserie
Stockholms Stad; Luften i Stockholm – Årsrapport 2017