En av våra viktigaste uppgifter som politiker är att ta ansvar för att vi får ut så mycket som möjligt för de pengar som vi beslagtagit från kommuninvånarna i form av skatt.
Inför budgeten för det gångna året ville Socialdemokraterna att Arbetsliv- och fritidsnämnden skulle få ytterligare 4,5 Mkr under 2019. Pengar som hade fått tas från något annat, alternativt hämtats från skattebetalarna med hjälp av höjd skatt. Vi sa nej till detta, övertygade om att det fanns effektiviseringar att göra.

Efter första kvartalet fick vi en ekonomisk prognos som pekade på ett underskott vid årets slut på 4 miljoner. Vi var inte överdrivet oroliga. Vi hade redan börjat med effektiviseringsjobbet.

Vi har omförhandlat avtal med HVB-hem och familjehem så att vi har kunna sänka kostnaderna, vi har stramat upp regelverket runt ekonomiskt bistånd så att den som får hjälp ska få den hjälp man har rätt till men inte mer. Vi har infört tydligare regelverk runt återbetalning för den som får ytterst tillfällig ekonomisk hjälp. Deltar man inte aktivt med att hitta en egen försörjning blir man av med sitt försörjningsstöd.

Hela arbetet har genomsyrats av att i Kävlinge ska man försörja sig själv om man har arbetsförmåga. Ekonomiskt bistånd ska aldrig kunna användas som betald ledighet.
Våra politiska beslut har genomförts av personalen, från högsta chef till handläggare, på ett fantastiskt sätt. Nu har vi fått det preliminära slutresultatet – vi har använt precis så mycket pengar vi hade, varken mer eller mindre. Vi kommer att göra ett nollresultat.
Med detta har vi visat att det går alltid att göra saker mer effektivt. Ingen kommer någonsin att övertyga mig om att med det föreslagna tillskottet på 4,5 miljoner skulle resulterat i ett överskott på 4,5 miljoner. Inte en chans. Nämnden har inte till uppgift att få pengar över. Uppdraget är att få ut så mycket verksamhet som möjligt för de pengar man tilldelas.

Det är en dålig idé att ständigt föreslå mer pengar till de olika delarna inom kommunen utan att först försöka få ner kostnaderna. Det driver upp kostnaderna. Det är inte att ta ansvar. Det är att göra det lätt för sig och låta någon annan stå för notan – dvs skattebetalarna.

Johan Ericsson
ordf. Arbetsliv- och fritidsnämnden