Författare: Annsofie Thuresson

Igår, den 9 juni,  stod fullmäktige på agendan och bland annat debatterades, åter igen, beslutet om hur det nya LSS-boendet i Furulund ska drivas. Från vår och alliansens sida ser vi det som en möjlighet och en naturlig väg att gå att erbjuda våra omsorgsbolag att komma in och sköta om våra brukare och driften av boendet.

I grunden är det en högst ideologisk fråga, vilket också tydligt hörs i debatten från alla partier utom ett – miljöpartiet. Det enda parti som var för att lägga ut driften, först i två beslut i socialnämnden och sedan i ett beslut i kommunstyrelsen. Men när ärendet  kom till fullmäktige vände man på kappan och hävdade en försiktighetsprincip. Intressant att notera är att det var bara i detta ärende som försiktighetsprincipen skulle gälla, andra mer ifrågasatta förslag som miljöpartiet var för, där behövdes ingen försiktighetsprincip. Det är inte lätt att stå med foten i två läger…

Nåväl, på gårdagens fullmäktige drog miljöpartiet och Nils Nyberg debatten ett steg längre. Miljöpartiets valslogan talar om att ”politiken måste bli varmare, inte klimatet” . Med utgångspunkt av detta  yrkades avslag till liggande förslag. Efter detta valde Nils att gå en både mörk och kall väg – han valde att ta fram en oehört tragisk berättelse från Helsingborg. Anledningen? –  för att svartmåla privata omsorgsföretag. Han valde också att helt gå utanför ämnet för att bemöta ett blogginlägg som ni kan läsa här i bloggen gällande besluten från miljöpartiets kongress. Varm politik? Knappast!

För mig som moderat är varm politik en politik som tar utgångspunkt i våra medborgare, i våra brukare, i våra barn, i våra äldre, i våra funktionshindrade ja kort sagt – i individens frihet. En varm politik ser på de möjligheterna som finns i samhället och ger individen möjlighet att ta del av dem. Ett varmt parti står tryggt kvar i sin ideologi och grund så att väljaren vet vad de får när de röstar på dem.

Motsatsen till varm politik får vi då i sann miljöpartistisk retorik benämna som kall politik – och för mig signifieras det av att:
1) Driva skräckpropaganda.
Fallet ovan var en oehört tragisk händelse med en psykisk sjuk kvinna som krävde att sova med öppet fönster och stängt element. Personalen följer hennes önskemål men arbetar samtidigt med att få ett omhändertagande av kvinnan för att hon tydligt mår dåligt och det finns risk för allvarliga händelser. Tyvärr går kvinnan bort innan detta sker. Detta är oehört tragiskt i sig, men det har inget att göra med utförandet av vården på boendet och att påstå detta är inte varmt, utan kallt, oehört kallt.
Sanningen, som Nils inte bemödade sig att ta reda på,  är dessutom att vården forfarande utförs av privata näringsidkare och dessutom drivs boendena med en mycket bra kvalite och hög brukarnöjdhet. Nils referens till att ”boende tagits tillbaka för att privata omsorgsföretag missköter sig” är en lögn. Däremot togs ett boende tillbaka för att socialdemokraterna, sverigdemokraterna och vänsterpartiet valde att samarbeta för att, vid upphandling stoppa och låta driften gå tillbaka till kommunen.
2) Inte debattera ämnet i fråga–
utan istället dra upp irrelevanta inlägg i andra debatter som inte berör driftsformen. Det är inte konstigt att väljarna inte tycker att de får klara besked från politiken när den ledande politikern från miljöpartiet i Kävlinge inte kan debattera sakfrågan. Det är beräknande och kallt.
3) Att stå med en fot i varje läger.
I en  stark ideologisk fråga har partiet inte ha klart för sig vad man tycker utan under 2 månader tycker miljöpartiet en sak och efter påtryckningar från andra partier så vänder man på handen och är emot utveckling och enskilda utförare i omsorgen.  Att försöka hålla alla dörrar öppnar är definitivt kallt.

Att göra som miljöpartiet i Kävlinge gör – dvs vända kappan efter vinden är en beräknande och osäker politik. En politik som är designad för att säkra sig om att oavsett vem som än vinner så ska miljöpartiet ha en möjlighet att vara en del av majoriteten. Men till vilket pris? Det enda vi övriga partier och du som väljare kan vara säker på är att det inte går att lita på de löften och ställningstagande miljöpartiet gör, för imorgon vänder vinden….

På kvällens kommunfullmäktige togs efter en stundtals hätsk debatt beslutet att återremittera  ärendet om att upphandla driften av vårt nya LSS-boende. Skälet för återremissen var krystat – först ville man inte ange något skäl alls och sedan så sades ”ok, om ni tvunget vill ha något så får ni ha med om insyn och anmälningsplikt”. En återremiss kräver alltid en motivering.

Varför återremiss? Socialdemokraterna hade  i både socialnämnden och kommunstyrelsen begärt avslag, men nu ändrades det till återremiss. Varför? Jo, det är ett sätt att förhala beslutet som de i slutändan vet att det finns en majoritet för.  Jag inbillar mig inte på något sätt att socialdemokraterna kommer att yrka bifall när vi har kompletterat ärendet och tar upp det på nytt för behandling. Återremissen är enbart ett sätt att missbruka kommunallagen, slösa med skattepengar och med administrationens resurser.  Det är tydligt att för socialdemokraterna är det viktigaste att ha många kommunalanställda och inte en effektiv och högkvalitativ verksamhet.

Vad är grunden? – ja, ideologi var ett ledord i debatten. Socialdemokraterna sätter ett likhetstecken mellan kvalité och kommunal regi. Inget som har med vård, omsorg, utbildning  får drivas på annat sätt. Strunta i om det är effektivare, bättre eller efterfrågat. Alla företagare är kapitalister som skor sig på skattebetalarnas bekostnad enligt socialdemokraterna i Kävlinge. Eller, ja, man är ju inte emot företagare som så, de får bara inte gå med vinst eller konkurrera med kommunala verksamheter.

Idag pratade vi om upphandling av gruppbostad inom LSS, dvs  ett boende för funktionshindrade personer i olika åldrar som behöver stöd i sin vardag. Det hade då varit klädsamt om socialdemokraterna hade talat om just de funktionshindrade och inte hela tiden refererat till sjukdom, sjukhus,  pensionärsföreningar och äldreomsorg. Det är inte bara felaktigt  utan också förnedrande.  Våra brukare har en problematik kring sina funktionshinder, men de är inte sjuka eller åldrande.  Alla människor – ALLA –  ska banne mig få vara som de är och vi måste utgå från vad de kan och och inte klappa någon på huvudet och tala om dem som om de är sjuka eller som om det är något fel på dem.

Vi behöver sätta våra brukare i centrum där de får det liv de vill ha och förtjänar, vi behöver mångfald i Kävlinge, vi behöver fler företagare som utför tjänster och som anställer och vi behöver sund konkurrens i våra verksamheter.  Vi behöver inte politiker som slösar skattepengar, som förhalar och som hindrar utvecklingen.

Det som händer nu är att ärendet tas upp igen på nästa socialnämnd, sedan går det till kommunstyrelsen för att sedan behandlas i kommunfullmäktige. Det går inte att  göra en minioritetsåterremiss igen. Alliansen är enig och vi har majoritet, alltså kommer detta att röstas igenom – med värdefull tid förlorad. Slöseri, slöseri, slöseri…