Författare: Christian Lindblom

Utveckling av Kävlinge kommuns bostadsmarknad

Posted on by Christian Lindblom

Kommunfullmäktige har idag fattat beslut om att sälja 350-400 lägenheter av KKB:s bestånd och den styrande alliansen ser därmed ökade möjligheter att utveckla Kävlinge kommuns bostadsmarknad. Som ordförande i KKB:s styrelse är jag positiv till detta beslut.

Alliansen har ett tydligt syfte med att sälja 15% av KKB:s bostadsbestånd, så här följer de ståndpunkter som ligger bakom beslutet.

Syftet med en delförsäljning är att få in ytterligare en långsiktig aktör på hyresmarknaden som vill utveckla Kävlinge kommun tillsammans med KKB och andra samhällsbyggande aktörer. Vi kommer därför att välja en aktör som kan visa på långsiktighet och intresse i att utveckla Kävlinge kommun. Befintliga hyresgäster kommer att ha samma rätt till sina lägenheter som innan och ingen kommer att bli uppsagd för att det blir en ny fastighetsägare.

Bostadsmarknaden idag i Kävlinge kommun präglas av en monopolliknande situation där KKB har en marknadsandel på ca 70 % av alla hyresrätter och där det övriga beståndet är spritt på ett flertal mindre hyresvärdar. Som en jämförelse har MKB i Malmö ca 30% av marknaden i Malmö. Alliansen ser KKB, även efter en delförsäljning, som en viktig samhällsbyggare i Kävlinge kommun med en ledande ställning på bostadsmarknaden och med en uppgift att utveckla den. Den bristande konkurrensen gör dock att en kommuninvånare som vill bo i hyresrätt i praktiken inte har något annat val än KKB. Är man missnöjd med KKB som hyresvärd och samtidigt vill hyra sin bostad och alltså inte äga, får man kanske flytta till en annan kommun för att kunna bo kvar i hyresrätt. Frånvaron av andra aktörer på hyresmarknaden gör också att KKB inte behöver göra sitt absolut bästa för att behålla sina kunder, detta då alternativa hyresvärdar saknas. KKB behöver konkurrens för att kunna utvecklas som hyresvärd, för att helt enkelt bli en bättre hyresvärd.

Hyresrätter är viktigt för en fungerande bostadsmarknad och KKB är idag nästan ensamt om att bygga nya hyresrätter i Kävlinge kommun och bostadskön växer snabbt. KKB klarar inte att själva bygga nytt i den takt som efterfrågan på nya hyresrätter ökar. Det är inte möjligt att öka bostadsproduktionen för KKB från nuvarande nivåer (idag ca 45 lägenheter/år) om det skall vara långsiktigt ekonomiskt hållbart för bolaget. KKB behöver därför hjälp med att bygga hyresrätter i kommunen, då kommuninvånare efterfrågar det. Vidare innebär en delförsäljning att KKB får resurser att bygga fler lägenheter i egen regi, men också resurser till att bygga trygghetsboenden som vår kommun så väl behöver. Som ordförande för KKB ser jag att detta skulle kunna möjliggöras genom denna delförsäljning.

Med fler aktörer på bostadsmarknaden skulle den totala nyproduktionen av hyresrätter i kommunen kunna öka ytterligare. Att börja från noll lägenheter och bygga upp ett bestånd tar lång tid. Det innebär också ett stort åtagande och en stor risk att bara ha ett bestånd av nya lägenheter, vilket innebär att nya aktörer drar sig för att etablera sig i kommunen. Genom att sälja ca 15% procent av beståndet skulle en ny aktör få köpa ett grundbestånd av hyresrätter med olika utvecklingspotential som de sedan kan öka genom egen nyproduktion. Egen framtida nyproduktion är så pass viktigt för kommunen, att det kommer vara ett krav på de nya ägarna i köpprocessen, dvs kommunen kommer inte att sälja till någon som inte heller kommer att bygga ännu fler hyresrätter i Kävlinge kommun.

KKB har tyvärr idag ett eftersatt underhåll i delar av beståndet. Ett antal lägenheter håller idag inte den standard som man kan förvänta sig år 2019 i en kommun mitt i en tillväxtregion. Att kunna lägga extra pengar på renoveringar är viktigt för att komma ikapp med den underhållsskuld som KKB faktiskt har. KKB behöver mer resurser för renoveringar för att kunna erbjuda bostäder som håller den standard man kan förvänta sig av ett kommunalt bostadsbolag idag.

KKB klarar alltså inte att själva både bygga nytt och komma ikapp med underhållsskulden. Att åtgärda underhållsskulden utan extra kapitaltillskott skulle kosta de vinstmedel som idag läggs på nyproduktion. Genom att sälja delar av beståndet kan KKB tillföras nytt kapital att klara det eftersatta underhållet utan konsekvenser för nyproduktionen. Att klara både renovering och bygga nytt är viktigt för alliansens vision om att Kävlinge kommun skall bli Skånes bästa boendekommun.

Jag tror att KKB:s ägare, Kävlinge kommun, drar rätt slutsatser när de väljer att sälja 15 % av det kommunala bostadsbeståndet. Sammanfattningsvis, är det tre stora vinster:

1. Fler aktörer på marknaden
2. Fler nyproducerade hyresrätter totalt (KKB och andra aktörer)
3. Högre kvalitet och standard på KKB:s bestånd

Det är med stor respekt som jag tar emot ägardirektivet och jag kommer att göra mitt yttersta för att verkställa dessa riktlinjer som ägarna nu gett styrelsen i uppdrag att utföra.

Christian Lindblom
Ordförande, KKB

 

Det kommunala utjämningssystemet

Posted on by Christian Lindblom

Svensktnäringsliv skriver i en artikel att tre skånska kommuner går back när deras invånare tjänar mer pengar. Pomperipossa i kommunal version. Christian Lindblom kommenterar detta här.

Idag finns ett utjämningssystem mellan kommunerna som är tänkt att kompensera för faktorer som kommunerna inte kan påverka helt själva. Syftet från början är att utjämna de skillnader som finns mellan kommunerna och att skapa en slags rättvisa och garantera en viss servicenivå oavsett bosättningsort.

I de flesta fall går kommunerna plus på detta då statsbidragen är större än de kostnader kommunen har för utjämningssystemet. Kävlinge kommun är dock en av fem kommuner som istället förlorar på utjämningen och den kommun som drabbas allra hårdast i landet.

Detta system fungerar inte alls för oss boende i Kävlinge kommun. Om en invånare i vår kommun ökar sina inkomster och därmed betalar in mer kommunalskatt, förlorar vi, Kävlinge kommuninvånare, pengar på detta. Kommunen betalar 106 kr till utjämningen för varje 100 kr som kommunen får in extra i kommunalskatt. Vi som kommun har alltså en marginalskatt på 106% om våra invånare ökar sina inkomster. Om skatteinbetalningarna ökar från en kommuninvånare, får vi som kollektiv alltså mindre resurser att finansiera vår gemensamma välfärd med. Detta trots att samhället som helhet får högre skatteintäkter.

Att systemet kan få dessa konsekvenser är helt orimligt. Kommunens kostnader minskar inte bara för att en medborgare ökar sina skatteinbetalningar. Skola och annan gemensamt finansierad verksamhet kostar lika mycket och resultatet är att kommunen måste spara om invånarna arbetar mer. Detta går helt på tvärs med arbetslinjen, som betonar att eget arbete alltid skall löna sig, att vi som skattekollektiv bestraffas för att en invånare arbetar mer. Systemet fungerar nämligen lika illa åt andra hållet; kommunens intäkter ÖKAR om en invånare går från arbete till bidragsförsörjd. Orimligt, som sagt!

Detta är i ett läge när alla i Sverige är överens om att det enda som skapar möjlighet för framtida välstånd är allas arbete. Att då ha ett system som belönar en kommun vid ökad arbetslöshet och utanförskap är ett hån mot alla som arbetar och sliter för att finansiera sin egna och vår gemensamma välfärd. Det är ett hån mot den princip som har gjort vårt land rikt nämligen att eget arbete och egen försörjning alltid skall löna sig.

Vilka blir kommunens incitament att få en person som är bidragsförsörjd i arbete om det minskar de totala skatteintäkterna? Tänk själv i egenskap av privatperson, hur stor skulle din vilja vara att arbeta en timme extra om du fick en lägre nettolön plus längre arbetstid. Jag tror ingen tycker att det skulle vara rimligt för en privatperson, men sådan är verkligheten för oss skattebetalare i Kävlinge. Systemet blir inte mer rimligt bara för att det drabbar ett kollektiv.

Den undre gränsen för anständighet är att kommuner inte skall kunna förlora pengar på att lyckas få en medborgare ordna sin egen försörjning. Det måste alltid löna sig för kommunen att medborgarna försörjer sig själva. Idag förlorar Kävlinge kommun intäkter vid ökat arbete vilket, som sagt, är helt barockt.

Det enda rätta är att göra om systemet. En första snabbåtgärd måste vara att tillse att ingen kommun kan förlora intäkter på att dess invånare arbetar mer.


Christian Lindblom

Källa:
https://www.svensktnaringsliv.se/regioner/skane/tre-skanekommuner-gar-back-nar-deras-invanare-tjanar-mer-pengar …

Om att vända brottsutvecklingen

Posted on by Christian Lindblom

Jag läste en artikel på SVT.se om att för första gången i modern tid begås det fler mord i London än i New York. Det är en remarkabel förändring från hur det såg ut för bara 30 år sedan. Då betraktades New York som mordets huvudstad nr 1 och kulmen nåddes åren kring 1990, då det begicks över 2000 mord per år. Denna siffra har sedan dess sjunkit och förra året var siffran rekordlåg. 286 mord och nergången ligger således på 87 procent sedan det var som värst. I London har utvecklingen varit annorlunda och antalet mord har istället ökat och ligger nu under årets första kvartal i antal mord över New York.

En reflektion man gör, är kring de olika angreppssätt som rättsväsendet har tacklat problemet med. I New York inleddes vändningen när Rudy Giuliani valdes till guvernör och polisen fick order om att verkligen börja bekämpa småbrott och lagföra dessa med stränga straff. Vad man nu konstaterar i London är att domstolarna har möjlighet att utdöma mycket hårdare straff för mindre allvarliga brott som t ex vapeninnehav, men att man faktiskt väljer att inte utdöma de fängelsestraff som är möjliga.
Denna undfallenhet ses som en förklaring till att morden ökar.

Känns den utvecklingen igen i vårt eget land?

Även i Sverige lägger sig domstolarna ofta under minimistraffen i lagboken genom att leta anledningar till att ge brottslingar mängdrabatt. Återfallsförbrytare får alltså mängdrabatt på straffsatsen för seriebrott. Enbart skärpta straff kommer inte leda någonvart så länge domstolarna inte använder hela den tillämpliga straffskalan som ju faktiskt är möjligt. Relativt lindriga brott beivras inte alls och utredningar läggs ner utan att utredning genomförs. Detta behöver ju ändras på!

En jämförelse mellan Sverige och New York är på sin plats. I New York begicks ifjol 286 mord och i polisområde öst, där Stockholm ingår, begicks det 50 mord under år 2017. För 30 år sedan begicks det 100 gånger fler mord i New York än i Stockholm. Ifjol begicks det däremot färre än sex gånger så många mord i New York jmf Stockholm.

Hur länge har vi råd att vänta med att införa en modell liknande den i New York, där även småbrott prioriteras och där man verkligen utdömer kännbara fängelsestraff?

Utvecklingen i New York är hoppingivande! Den visar att man kan bryta negativ brottsutveckling och och att det inte är ödesbestämt att det fortsätter att förvärras. Med rätt åtgärder som i New York, kan man uppnå fantastiska resultat i brottsutsatta områden. Jag är därför glad att Moderaterna prioriterar dessa frågor och att Moderaterna är ett parti som står för lag och ordning.


Christian Lindblom