Ökad konkurrensutsättning stärker integrationen

För någon vecka sedan gick jag på ett seminarium med titeln “sociala krav i upphandlingar förbättrar integration?”. Hur kan man motstå att gå och lyssna på detta? Integrationen är en av våra största utmaningar vi står inför och alla delar som kan förbättra, hjälpa och stärka integrationen är väl värd att ta sig tid och lyssna på.

Efter bara 2 minuter så insåg jag att titeln var något missvisande eftersom Li Johansson, som skrivit och sett på evidens kring en bra integrationspolitik sågade sociala krav och istället visade på att det som behövs göras är att i högre grad generellt konkurrensutsätta kommunala, regionala och statliga verksamheter. För vad är det bästa sättet att främja integration? Jo arbetslinjen, att få alla i arbete.

Men, vi såg ju i vår valrörelse här i Kävlinge hur (S) fastslog på sina affischer att de vill ha ”sociala krav i upphandlingar” – ger det inte effekt? Jo, men inte långsiktigt. Genom att sätta sociala krav i upphandlingen, exempelvis att företagen ska ta emot praktikanter, ska anställa ett visst antal arbetslösa eller funktionshindrade så ställer vi inte bara grupper mot grupper utan vi också diskvalificerar ett stort antal mindre företag från att kunna delta i upphandlingen. Det visar sig också att de som anställs på detta sätt inte får långvariga arbeten utan en tillfällig plats som sedan, när lönebidraget försvinner, får gå.

Vad är då skillnaden med att göra en generell konkurrensutsättning utan specifika sociala krav? Jo, det visar sig att för att bli konkurrenskraftiga så sker integrationen med automatik för att skapa en bra prisbild till en god kvalité. Hade vi konkurrensutsatt 30% av våra verksamheter i Sverige hade detta lett till 32.500 fler arbeten till utomeuropeiskt födda personer. Snacka om integration! Ser vi sedan till att konkurrensutsätta vissa delar som arbetsförmedling, SFI eller vuxenutbildning hade vi kunnat nå ännu högre effekter. Nacka har tagit steg med sin jobb-peng och ser vi på UK så har de konkurrensutsatt sin arbetsförmedling och de som förmedlar får betalt efter de som kommer i faktiskt arbete och som stannar i faktiskt arbete.

Detta är väl värt att tänka på inför kommande utmaningar. Kan vi genom att lägga ut delar av omsorg, bildning eller resterande delar av städ skapa fler arbete och stärka integrationen? Evidensen visar tydligt på detta – så frågan är nu – hur långt kan vi motivera våra samarbetspartier att gå?
2016 blir ett spännande år!

Annsofie Annsofie Thuresson

Regeringen visar återigen stor brist på handlingsförmåga!

I den akuta flyktingsituation som är den verklighet kommunerna måste hantera varje dag krävs förändringar och förenklingar. Men regeländringar för att underlätta och möjliggöra kommunens flyktingmottagning går mycket långsamt.

Sveriges kommuner och landsting (SKL) tog för två månader sen fram förslag på nödvändiga åtgärder och regelförändringar som skulle underlätta för kommuner och landsting i flyktingsituationen.

Listan lämnades till regeringen men mycket lite har hänt. Av 55 förslag är fyra genomförda och sex väntar på besked om genomförande eller ska snabbutredas.
I övriga 45 förslag saknas någon som helst besked.

För att kommunerna ska klara av sitt åtagande är det ytterst viktig att förslagen genomförs. Regeringen visar återigen stor brist på handlingsförmåga och beslutsvilja!

Här kan du läsa hela SKL förslag om regeländringar och vad som har gjorts:
2015-12-10-Behov-av-regelandringar-med-anledning-av-flyktin

Pia kommunhus Pia Almström

Räddningstjänsten måste reformeras i grunden

brandbil räddningstjänst

I helgen ”kryssades” Kävlingestationen, dvs. den kunde inte larmas ut. Anledningen var brist på personal. Alla förstår säkert att detta inte är bra. Professionen menar att det inte innebär någon större skillnad i den faktiska tryggheten. Det har jag inte kunskap och kompetens att argumentera emot men det jag vet är att den upplevda tryggheten minskar och det är också allvarligt.

Anledningen ligger i det korta perspektivet i semestrar och sjukskrivningar. Något som man kan tycka att en stor organisation som Räddningstjänst Syd borde kunna ha en beredskap för. Det är sådana samordningsvinster jag ser framför mig när man pratar om samarbete mellan kommuner och stordriftsfördelar.  Detta är en organisatorisk fråga som vi politiker inte ska blanda oss i, men vi kan ställa krav på att det inte får bli så här. Det kommer jag, som ledamot i RSyds direktion, att göra.

Det stora, verkliga, problemet är ett grundläggande problem för alla räddningstjänster. Deltidssystemet är förlegat och fungerar inte längre. Deltidsbrandmännen har ”vanliga” jobb och är i jour. Vid ett larm lämnar de sina ordinarie arbetsuppgifter och beger sig till brandstationen för att vara brandmän. Ett system som fungerat väl i decennier, men inte längre – man får inte tag på nya medarbetare när de gamla slutar. Rekryteringen har försvårats betydligt då väldigt många, inte minst här i Kävlinge, jobbar på annan ort än bostadsorten. Intresset bland de som både arbetar och bor på orten är inte så stort att det räcker för att fylla behovet.

Detta är en fråga som måste få större fokus inom RSyd. Vi kan inte hålla kvar i ett system inte fungerar längre. Jag tror inte att man löser problemet med intensiva rekryteringskampanjer och högre löner. Jag tror det måste till något mer radikalt, att man tänker i helt nya banor. Jag är säker på att det krävs en palett av åtgärder; frivilliga, grannsamverkan, semiprofessionella (utbildade inom hemtjänsten, fastighetsskötare, lokalvårdare etc.) och framtida privata aktörer inom räddningsbranschen. Deltid kanske inte ska omfatta hela dygn, kanske kan man ha jour dagtid då man jobbar i kommunen, eller tvärtom mellan 6 och 18 då man inte jobbar på annan ort.

Oavsett hur vi löser detta kommer vi inte ifrån att räddningstjänsten inte kan, och aldrig har kunnat, vara framme så fort som man skulle önska. Den enskildes förmåga att göra de första åtgärderna är avgörande och kommer aldrig att kunna ersättas av en räddningstjänst. För att inte tala om det förebyggande i att se till att olyckan inte sker. Räddningstjänsten kan vara rådgivande men ansvaret ligger på var och en.

Johan Ericsson Johan Ericsson

Tack och lov att det finns riskkapitalister

Utan riskkapitalister och andra privata företagare skulle flyktingsituationen varit långt värre än den är. Utan dessa aktörer hade långt fler flyktingar fått bo i gymnastikhallar, tält eller tom på gatan.

Deras vinster ger rubriker och enkel retorik målar ut dem som utsugare och på det hela taget onda människor.

Detta är människor, företagare, som har något som de kan erbjuda en marknad och tjäna pengar på, efterfrågan styr priset. Det är grundläggande i en marknadsekonomi. En kommunal tjänsteman från Umeå uttalade sig i SVT att hon inte kunde se att de erbjöd något extra för det högre pris de tog ut. Det är nog riktigt, men inte annorlunda än annan verksamhet. Titta bara på priserna på semesterresor eller att hyra en stuga i fjällen. Under sportlovsveckorna är priserna betydligt högre än veckorna före, och man får inget extra under sportlovsveckan. Arrangörerna tar ut mer av en enda anledning – för att de kan.

Ingen har tvingat kommunerna att använda sig av dessa företag. Det är inte politiska principiella eller ideologiska beslut som ligger bakom. Kommunerna kan driva boendena i egen regi, men det förutsätter att man har lokaler och personal och att man kan ställa om snabbt, något som oftast inte är kommunernas starkaste gren, speciellt inte när staten inte ändrar de höga boendekraven för exempelvis ensamkommande.  En flexibilitet kräver lyhördhet från de som sätter regelverket, en flexibilitet som idag är noll.

Måste man köpa in tjänsterna kan man vägra att betala mer än de 1900:- per dygn och barn som Migrationsverket ersätter kommunerna med. Resultatet blir troligen att entreprenören säger nej tack. Det finns andra kommuner som betalar det begärda priset. Det är utbudet och efterfrågan som styr. Det är inte konstigare än så.

Med vinstförbud i välfärdstjänster skulle många av dessa platser inte finnas alls. Utan möjligheter att tjäna pengar i ”goda” tider kan man inte som företagare få täckning för förluster i sämre tider. Så ser entreprenörens verklighet ut.

Om några månader, kanske år, kommer många kommuner byggt egna boende, fler entreprenörer etablerat sig och kanske antalet flyktingar per vecka minskat. Då kan det mycket väl bli så att platserna hos de privata aktörerna ligger under vad det kostar för kommunerna att göra det i egen regi. Det är då bättre för dessa företag att tjäna lite än inget.

Så tack och lov att vi har riskkapitalister och andra entreprenörer i det här landet annars hade flyktingsituationen varit långt värre.

Johan Ericsson Johan Ericsson

Fler bostäder i Barsebäcks by.

I måndags tog kommunfullmäktige beslut om en detaljplan i Barsebäcks by som gör det möjligt att bygga 42 nya bostäder, främst radhus.
Bostadsbristen är stor i praktiskt taget hela Sverige, men speciellt stor i Skåne. Det ordnas konferenser och temadagar i ämnet ”Hur kan vi bygga mer?”
Vad har då 42 småhus för betydelse kan man undra? Det är ju små och billiga lägenheter som behövs mest!

Bostadsmarknaden är komplicerad. Det är svårt att bygga nya, billiga bostäder. Hyresregleringen gör också att konkurrensen snedvrids. Men när man bygger nya, lite större bostäder startar man flyttkedjor. De som flyttar in i det nybyggda lämnar ofta en annan, kanske lite mindre bostad. Dit flyttar någon som bor i en billig etta och vill byta upp sig. Ibland lämnar två personer var sin mindre bostad och bildar nytt hushåll tillsammans.

Lunds kommunala bostadsbolag gjorde en undersökning i våras som visade att 19 nybyggda radhus ledde till att 48 hushåll fick en ny bostad. Byggande av små lägenheter är viktigt för att ungdomar ska kunna flytta hemifrån, men LKFs undersökning visar att byggande av större lägenheter leder till att det blir fler mindre lägenheter lediga i andra delar av beståndet.

Därför är det viktigt att vi bygger alla slags bostäder i Kävlinge. I förra veckan tog vi också beslut om att Bonum ska bygga ca 50 seniorbostäder centralt i Kävlinge. Vår förhoppning är att det ska leda till ännu fler flyttkedjor och nöjda kommuninvånare som för möjlighet att flytta till den bostad de vill ha.

Pia kommunhus Pia Almström

Så har det hänt igen…

Så har det hänt igen. Ännu ett blivande flyktingboende står i ljusan låga, denna igång i min gamla hemkommun Bjuv. Jag antar att man får vara tacksam för att dessa klent begåvade människor som sysslar med sådant än så länge hållit sig till tomma byggnader.

Man kan naturligtvis ha olika åsikter om svensk flyktingpolitik – det ligger i begreppet demokrati. De bränder som anlagts kan säkert ses som ett extremt sätt att yttra sitt missnöje mot den förda politiken, men inte nog med den fara det utsätter människor för så är det helt missriktat och kontraproduktivt.

Inte sällan förs debatten utifrån att flyktingmottagandet kostar pengar som tas från gamla och sjuka. Det är en förenklad bild av verkligheten, men det finns korn av sanning i den.
Regeringen bestämmer hur många som ska tas emot och lägger över det praktiska och till viss del det ekonomiska ansvaret på kommunerna. Ersättning betalas ut till kommunerna men på en sådana nivå att det i bästa fall inte kostar kommunen något – om kommunen kan ta emot flyktingarna inom kommunen i egen regi. När regerings förlängda arm, Länsstyrelsen, eller Migrationsverket helt frankt skickar över fler än vad kommunen har kapacitet för måste kommunen köpa platser på annat håll. De extra kostnader kommunen får för detta få man ingen extra ersättning för. De pengarna måste tas från annat håll, något som kan komma att påverka annan verksamhet i kommunen.
Vägrar kommunen ta emot de anvisade flyktingarna kommer man ändå få stå för kostnaderna plus ett vite för att man vägrat. Det blir ännu dyrare, och ännu mindre pengar till annan verksamhet.

När ett flyktingboende brinner, som nu i Ekeby, drabbar kostnaderna för branden kommunen. Kostnaderna för att ge flyktingarna som skulle bo där ett hem kommer kommunen ändå att få betala när de får köpa platser på annat håll.
Pengar som kanske skulle gått till gamla, sjuka eller andra saker som är viktiga i kommunen. Det skulle förvåna mig mycket om inte Bjuvs kommun kommer att fortsätta med planerna och bygga upp boendet igen, när elden slocknat. Så, till de som tycker att man lyckats få bort ett flyktingboende som man inte vill ha kan jag bara säga att resultatet är bara att det kommer att kosta kommunen ännu mer pengar.

Värnar man om resurser till kommunens invånare, till vård, skola och omsorg mm så är det fel väg att gå att protestera mot flyktingboende i kommunen. Det är det bästa sättet att hålla nere kommunens kostnader för Socialdemokraternas och Miljöpartiets flyktingpolitik på riksplanet. Kommunerna har inte mycket att säga till om när regeringen pekar med hela handen.

Johan Ericsson Johan Ericsson

Revidering av avgifter, en het debatt!

gammal ung hand

Igår, den 14 december, togs beslut om en revidering av hemvårdens avgifter. En riktigt het debatt föranledde beslutet, där argument som ”ja, det låter ju som om de som har pengar får betala och det är ju bra, men jag yrkar ändå avslag (V)”, ”vi har inget emot att människor själv får välja, men vi vill bara ha kommunala utförare (S) och ”ja, jag önskar att jag förstått detta innan, men vi har lagt en motion om trygghetstelefoner och därför yrkar vi avslag (SD).

Hur kommer detta sig? Svaret är att debatten inleddes med en utförlig genomgång som visade på kommunens förutsättningar, bakgrund, analys, förslag, effekt och slutsats av mig i egenskap av ordförande i socialnämnden. Varför gjorde jag detta? Därför att det var tydligt från tidigare protokollsanteckningar att oppositionen inte alls förstod, eller orkade, sätta sig in i hur avgiftssystemet inom hemvården fungerar.

Vi har, liksom många andra kommuner, utmaningar i växande volymer och svårigheter i att rekrytera kompetent personal. Den tekniska utvecklingen går framåt och erbjuder tryggare, säkrare men något dyrare lösningar inom vissa områden. Med anledning av detta såg vi att vi måste fokusera på kommunens kärnverksamhet, nämligen omsorg och vård. Våra servicetjänster (städ, tvätt och handel) är inte en kärnverksamhet. Här finns en blommande marknad med RUT-bolagen och, i ärlighetens namn, är det rimligt att vi går in och kraftigt subventionerar städning med skattemedel så att vi tränger bort marknaden? Är det det som socialnämnden ska använda sina pengar till?

Svaret är nej. I förslaget som vi lade, och som bifölls efter votering, sänkte vi avgifterna på vår kärnverksamhet, nämligen på omsorg och vård, samtidigt som vi höjde avgifterna för städningen. Trygghetstelefonerna höjdes också med anledning av att vi byter till ny, säkrare och tryggare teknologi. Vår bedömning är att detta inte kommer att öka intäkterna nämnvärt, men vi får effekten att fler väljer att anlita RUT-bolag för städning för att få en billigare tjänst och då kan vår personal fokusera på omvårdnaden, kommunens kärnverksamhet som är viktigast.

Men, är detta rimligt? Vi hör hela tiden om de fattiga pensionärerna. Varför ska den svagaste gruppen betala? Svaret är enkelt, det ska de inte.
Inom hemvården tar vi bara ut avgifter om hen i fråga har betalningsutrymme. Vad innebär det? Alla ska ha kvar ett visst belopp (ca 5000 kr) att leva på efter att hen betalt hyra och avgifter och har hen inte det så blir man avgiftsbefriad.
Men, om man har mycket hjälp? Då kan det bli hur dyrt som helst! Nej, det blir det inte. Det finns nämligen ett maxbelopp (1780 kr/månad år 2015), så oavsett insatser betalar man aldrig mer än maxbelopp.

Så vad blir kontentan? Att de fattigaste och mest sjuka inte påverkas av avgiftsrevideringen alls, mer än att de kan få lägre kostnader (därav (V) citat ovan). De som påverkas är de som har pengar och de kan också välja annat alternativ.

Så, hur många pratar vi om? Kävlinge har drygt 5500 pensionärer. 768 av dem hade i höstas hemvårdsinsatser. 422 av dessa hade maxtaxa, 181 reducerad eller 0-avgift. De påverkas inte av revideringen. Kvar är 165 personer som påverkas, 21%… med betalningsutrymme och alternativ. Lägg till knappt 380 personer som får en höjning av trygghetstelefonen (fler har telefonen men ingår i de som har maxbelopp) så har du hela bilden. De fattiga drabbas inte, de mest sjuka drabbas inte, kommunen går mer över och utför vår kärnverksamhet och våra kunder får en tryggare, säkrare trygghetstelefoni.

Detta var helt klart för bra för att vara sant för vänsterblocket och istället för att lyssna och ta till sig fakta så avslår de förslaget, avslår…
S tillsammans med SD och V föredrar alltså en otrygg gammal trygghetstelefoni (de digitala investeringarna kan inte göras utan revideringen), att vi kraftigt subventionerar städtjänster och har högre avgift på vård och omsorg. Ja, du ser rätt! Hade avslaget gått igenom hade detta varit effekten.
S till och med drog till med skatteökningskortet (som tydligen är en universell lösning på allt) samtidigt som de anklagar oss för att ”vältra över kostnader på pensionärerna”. Argumenterar man så har man inte förstått någonting. Är det något som vältrar över kostnader är det S ständiga skatteökningar. Minns du? Avgiftssystemet gjorde att de fattigaste och mest sjuka inte påverkas. Det var ju faktiskt bara knappt 545 av 5500 som fick reviderade avgifter. En skatteökning? 5500 pensionärer får mindre i fickan. Alla påverkas. Den fattiga med bara garantipension får 200 kr mindre per år att leva på, snittpensionären 720 kr…. Snacka om att vältra över kostnader på pensionärerna!

Jag är tacksam för att kvintetten består av kloka partier som har förmåga att lyssna, räkna och göra det som både är bäst för kommunen och för våra pensionärer.

Vi står för trygghet, för låga avgifter på omsorg och vård. Vi tror på marknaden och individen. Vi vet att saker som låter bra kan vara sanna. Vi står för de svaga och sjuka. Vi vältrar inte över kostnader på svaga grupper. Vi kommer att fortsätta att utveckla vår kommun, för en hemvård i toppklass.

Annsofie   Annsofie Thuresson

 

Nu kommer måltidsvän till Kävlinge!

mat

De tre stora utmaningarna vi har i vårt samhälle när det gäller våra seniorer är ensamhet, otrygghet och undernäring. För de som bor hemma i sina ordinära boende är det extra svårt för oss att nå fram. Den senaste undersökningen som SKL gjorde visade på dessa utmaningar och med anledning av det lade vi fram ett direktiv som heter spisevän – numera måltidsvän.

Det är ett projekt som startade i Danmark och enkelt uttryckt går ut på att vi har en frivilligorganisation som går hem och äter hemma hos äldre som vill ha en måltidsvän. Vi startar detta som ett projekt under 2016 och i kävlingemodellen så har vi 20 frivilliga som antingen kommer hem och äter hos personen i fråga eller går hem och hämtar hen och går till restaurangen sedan och äter tillsammans.

Vad åstakommer vi med detta? I de bästa världar så minskar vi ensamheten, ökar tryggheten och samtidigt minskar undernäringen för de personer som har en måltidsvän. Med relativt enkla medel kan vi ge väldigt mycket till den enskilda personen. Vi kör igång 2016 och utvärderar i slutet av året.

Vi måste våga satsa och prova nya vägar för att hitta de målgrupper som behöver oss bäst!

http://kavlinge.lokaltidningen.se/sallskap-runt-bordet-ska-oka-matlusten-/20151209/artikler/151209833/1141

Annsofie  Annsofie